skitsaker

Jävla skitmygg, förstörde min natt totalt! Tror jag har de vackraste sönderpillade myggbetten, vackert baby. En riktigt kämpig natt på soffan.
Som plåster på såret så kom det två stycken gullbarn och hoppade på mig - TIO I ÅTTA.
Nästan värt en puss på dem.

Idag äre match, sen vet jag inte om min käraste Lydia vill hitta på något eftersom att hon kom hem igår! Kan alltid hoppas :) i miss you!
Om inte, så kanske det finns någon annan :)

helt kasst, förutom vädret

Egentligen, livet är rätt kasst ibland ändå? Jag menar, när folk som alltid brukar finnas där och plötsligt inte gör det. Hur värdelöst börjar det inte bli då?
Är det nu du tycker att jag ska kämpa? Inser du inte vad du gör mot mig? Förändring nu, jag känner mig värdelös.

Dagen vart lyckad, åkte och badade med syster och hennes familj i Askesta. Mys och mycket skratt med en massa folk, och det behövs ibland det också. Underbart väder, vattenskidor och varmt vatten. Plus ett jävla bra sällskap.
Tur att ni gör det ljusa i det mörka, ni är bäst.

Imorgon är det DM-match på Hällåsen, mot SFF F15.
Kom och kika, det börjar klockan 15:00 :)

Tror jag ska lägga mig i soffan, tänka över det här och göra mina beslut.
Så mycket som rullar i huvudet nu.

jag har så tråkigt...
shiittaaans.

jag saknar min världens bästa pojkvän också.

KING OF POP - MICHAEL JOSEPH JACKSON

Rest in peace! 50 år gammal, det är inte mycket.
Gick in på bilddagboken en sväng, och in på alexandra ljungbergs bdb. Där hittade jag en text som hon har skrivit själv, om just Michael Jackson.

"Den här texten tycker jag alla som skämtar om michael jackson ska läsa.
skriver den för jag blir så jävla chockad på världen.
20 min tog det, sen visste hela världen om det.Jag vill tala om alla oförskämda och idiotiska kommentarer folk läggervart jag än vänder mig, tidningarna, bdb , myspace, facebook, talar alla om att han är en pedofil. folk skämtar om hans näsa, om massa sådana löjliga saker.för det första, hur kan ni ens skämta om någon som har dött?det är bara för kallt och ignorant.och för det andra, hur kan ni lägga såna kommentarer till någon ni inte ens träffat?Folk vill kolla på kändisarna och säga "han är en dålig människa, hon är en dålig manniska, han har gjort det och hon har gjort det"Men verkligenheten är att ni har ingen aning om hur den personen är.Ni har ingen aning om vad den personen gjort i sitt liv.Ni vet inte vad som är sant och vad som inte är santNi vet vad medierna hjärntvättat er för att tro, ni vet vad medierna tillåter er att tro.. men ni vet.. ni vet inte sanningen.jag oroar mig för samhället, varje dag när jag loggar in på bdb och facebook och kollar på dom kommentarer jag får, och hatet i världen.. och när folk gör negativa kommentarer och ord mot någon som just gått bort, det är då jag verkligen börjar oroa mig för världen.Jag vill bara säga, vila i frid Michael Josep Jackson och mina böner går ut till dig och din familj.Och jag önskar dig all lycka med alla trackasserier som du säkert kommer att få hantera.. För vart du än vänder dig kommer folk att vara ignoranta, och jag tycker bara synd om det folken som är så slut i huvet och ignorant.För att ni först skämtar om döden, för det andra han dog, "oh han har en ful näsa" .. alltså? titta på er själva!Ni är mycket mer off än han är. så, peace! tänk innan ni talar!"

så jävla bra skrivet av henne, och det ligger sanning i varenda jävla litet ord.

jääs

Har varit i Johannas stuga nu i två dagar. Vi har haft tur med vädret, underbart sällskap och jävligt roligt. Något som vi inte har gjort för sista gången. Vattenskotern, vattnet och 'kanoten'. Haha, jag har tagit årets första dopp också, helt underbart skönt endå. Nu kan familjen Waller inte kalla mig för badkruka längre. Men, hade inte Skölds hämtat oss där mitt ute i ingenstans, då hade mitt bad inte blivit av nå heller. Så, tackar så mycket för det.
Igår var det riktigt trevligt, med folk på besök. Virre, Robin och Tommy kom och hälsade på. Slutade med att alla sov kvar där. Vi hade då riktigt kul iallafall. Jag och Virre tog ett kvällsdopp också, faktiskt riktigt skönt. Tvingade i Johanna gjorde vi också!
Men tack iallafall folket. Framförallt Johanna :):) det gör vi om!

Min och Johannas lista med inpulsgrejer startat någorlunda, fast allt inte gå riktigt som väntat. Helt sjuka grejer, men den ska genomföras. Nästa mål är att cykla gamla E4:an till Gävle. Där ska vi tälta en natt, sen fortsätta hemåt igen.

Nu blir det Hällåsen och kolla på Gefle - Sundsvall iallafall :)

Sitter i Johannas stuga nu.
Har åkt vattenskoter och grejer. Så mysigt så :)
Nu ska jag äta mat, finns på telefon :)

http://open.spotify.com/user/vliindgreen/playlist/7nDgjhc0zz3ND49oMPlWlD
Spotifylista, min kära spotifylista!
Jag är beroende.

Jag har fixat photoshop nu jag, men vänta.. VILL DET FUNGERA SOM JAG VILL? nae..
Åh, som vanligt..

Var hos doktorn igår, och kollade till mitt knä. Vet inte vad han gick på, men han sa att jag hade sträckt en muskel en jävla bit ifrån mitt knä, där jag inte ens hade/har ont?
Knät gör iallafall förjävla ont. Gjorde absolut ingenting igår. Typ låg mest i sängen och tyckte synd om mig själv. Hälsade på syrran en sväng gjorde jag iallafall. Fick äran att kratta med Tim. Visst är väll livet underbart ibland?
Somnade tidigt igår, och det var riktigt skönt det iallafall.

Idag hade jag en jävla tur när jag vaknade, eftersom att klockan var prick halv elva. Kollade på våra bästa år, sen klev jag upp och tog medicin. Efter det pratade jag med mamma, och sen kom Tuva och skulle ut och leka i lekparken. Utan protester gick jag ut en stund.
Nu sitter jag själv igen, och ska börja packa och göra mig klar. Johanna kommer och hämtar mig runt fyra förhoppningsvis.
Så, nu ska jag ta mig en macka och äta medicin igen.

Jag kommer troligen hem på Torsdag, om det går enligt planerna ;) vet inte än om jag ska träna då, eller jag vet inte om jag vill kanske det heter. Får helt och hållet ser hur det är i knät..

Hinner jag nu, då ska jag sätta mig i solen en stund. Men det blir allt en dusch först!
Toto - Africa

En stor förlust

September 2005 förändrades mitt liv, min familj och mina tankar - ja, precis allt. Ingenting skulle någonsin kunna ersätta min pappa, min bästa vän.
I början av september fyllde min halvbror Johan 19 år, och vi skulle byta vecka från mamma till pappa. Runt sextiden klädde vi på oss för att åka vidare till pappa, där vi skulle ha det mysigt tillsammans och fira Johan.
Väl där så började jag och min syster Mikaela packa upp våra grejer, men jag kände på mig att något inte stod rätt till. Något fattades.
Min låssasmamma Kristina kom in efter 30 minuter, och sa att hon hade något att berätta, och samma sak sade hon till min syster. Efter en stund satte vi oss och hon berättade att pappa låg på sjukhuset, och att det var p.g.a ryggproblemen han hade. Vi visste att han hade ont sen tidigare, så vi tyckte egentligen bara att det var bra nu när han hade lagt in sig.
Veckan gick, och på onsdagen fortsatte allting.
Kristina ringde till min mamma och mina andra två systrar Veronica och Madde, för hon hade något nytt att berätta, och att dem måsta komma.
Runt sextiden på onsdagkväll så samlades alla runt bordet, och det var tyst.
Efter många om och men berättade hon att pappa hade drabbats av hudcancer. Den satt i huden till stor del, och sen i levern. Till en början var det fortsatt tystnad. Allting stannade. Det kom inga tårar, jag tänkte ingenting och jag sa ingenting. Min pappa hade drabbats av cancer, skulle han dö ifrån mig nu? Skulle mitt allt och min bästa vän, lämna mig kvar?
Till slut började mina tankar komma igång. Jag stirrade bara ner i bordet och tänkte. Tystnaden fanns kvar, tills min syster bröt den och bara upprepade "kommer han att dö, kommer han att dö?". Då kände jag gråten. Allt kom, allt brast.
Dagen efter, på torsdagen, tog vi ledigt från allt och åkte ner till Gävle för att hälsa på pappa. Jag visste inte alls hur han skulle se ut, jag kunde inte föreställa mig utseendet. Allt kändes bara så konstigt. Jag kunde inte förstå att det hände, min pappa?
Bilresan dit tog ungefär en timme, och utanför sjukhuset kom den där klumpen i magen. Jag visste inte om jag ville gå in och träffa honom i det skick han var.
Efter många tvekanden, så stod jag utanför dörren in till min pappa, min cancersjuke pappa.
Jag tog mig fram till handtaget och öppnade, men där tog det stopp och jag vände. Tårarna sprutade. Det jag såg låg på sängen, det var absolut inte min pappa. Han som låg där var smal, hade väldigt lite hår, slö, alldeles borta och grå. Han såg riktigt ut som ett lik. Aldrig hade jag kunna föreställa mig något sånt. Jag har hoppats att han skulle se ut som han brukade göra, för då hade allt varit lugnt.
Jag och min syster samlade oss, och vi gick in till dem andra. Jag kände fortfarande klumpen som jag fick utanför sjukhuset. Vi satte oss, och dem började prata med honom. Jag och Mickis sa ingenting alls. Jag tror inte att någon utav oss vågade prata med honom.
Minutrarna gick, och man blev van med allt. Klumpen i magen försvann när han frågade hur det var med mig. Då visste jag att han kom ihåg mig, med tanke på att han inte visste vilken tid på dygnet det var. Jag sa till honom att jag mådde bra, och frågade hur han mådde. Han svarade att han hade ont. Då fick jag en sorts ångest över att jag inte kunde hjälpa honom.
Vi var på sjukhuset i ungefär fyra timmar, och när vi skulle åka hem så bad pappa om att få prata med Mickis själv i rummet.
Vi andra gick ut, och när Mickis hade pratar klart med honom så kom hon ut och grinade. Pappa hade då begärt att han skulle med hem, och Mickis visste inte hur hon skulle berätta att han måsta stanna ett tag till. Hon tyckte bara att det vart för mycket. Vi åkte hem och natten vart mycket tung. Vi fortsatte att hälsa på honom varje dag, för att följa hans resa.
På tisdagen veckan efter var jag, mamma och Mickis på middag hos mormor. Vi hade trevligt tillsammans och åt god mat!
Mitt under middagen ringer mammas telefon, och hon går ut och svarar. Hon kommer in efter en kvart, och hon är som vanligt. Men jag förstod att någon hade ringt om pappa. Efter maten bad mamma oss gå upp till soffan, och det gjorde vi. Efter en stund kommer hon och mormor upp. Båda ser mycket ledsen ut. Dem sätter sig ner, och mamma säger att hon har något att berätta. Lugn som hon var, så började hon med "läkarna har avslutat behandlingen på pappa". Då trodde jag att allt var över, att han skulle få komma hem som vanligt. Istället fortsätter hon med "och pappa har bara max en vecka kvar att leva". Allt brast, precis allt. Jag vart både arg och ledsen på samma gång. Vem lät det här hända min pappa? Tårarna sprutade och jag började verkligen må dåligt.
På onsdagen blev pappa flyttad till Västerbacken i Söderhamn. Vi tog ledigt och åkte upp hela dagen. Alla tid med honom var värdefull. Vi pratade med honom som vanligt. Han visste inte att han skulle dö, så vi sa inget. Vi ville inte utsätta honom. Vi åkte hem runt åttatiden, och jag sov nere med mamma. Vi kom inte i säng förrän halv elva. Klockan elva ringer Kristina och säger att pappas tid var inne, det var dags nu. Mamma väckte mig och min syster, och vi grinade hela vägen dit. Min pappa skulle dö nu. Skulle jag hinna säga att jag älskade honom?
Runt kvart över var vi där. Jag vela bara skrika. Han fick inte lämna mig kvar här. Han låg på sin säng, helt hjälplös. Jag kunde verkligen inte hjälpa honom där han låg och letade andan. Helt hjälplös var han.
Jag och mim syster bröt verkligen ihop. Allt var meningslöst.
12 oktober 2005 00:35, då var min pappas liv över. 51 år gammal. Han fanns inte längre med oss. Jag hann inte säga att jag älskade honom ens. Han fick aldrig höra det.
Vi gick ut och sköterskorna gjorde ordning honom och rummet. Vi kom in ungefär halv två till hans rum. Sköterskorna hade verkligen gjort ett bra jobb. Han hade en ros på magen som han höll i, stängda ögon och mun plus ett tänt ljus på ett bord bredvid. Det stod stolar runt om hans säng, och där satte vi oss. Alla satt och kollade på honom. Man kunde verkligen inte fatta att han inte var med oss längre. Han var död!
Något lite läskigare hände när vi satt där. Inga fönster var öppna, dörren öppnade inte, ingen rörde sig och ingen andades på ljuset. Till slut fladdade det till. Och det sägs att själen åker ur. Kan det vara så att den ändå lever kvar?
Efter några timmars besök på västerbacken åkte vi hem igen. Hemma satt vi och pratade. Jag trodde inte så mycket tårar kunde komma ifrån en människa. Livet kändes verkligen värdelöst utan pappa.
Någon vecka efter blev det begravning för pappa. Dagarna innan ville vi se honom en sista gång, fast det ångrar jag idag. Jag ångrar verkligen att jag gick dit. Han såg rentutsagt FÖRJÄVLIG ut, Dem hade både missat att sminka honom på vissa ställen, och munnen var öppen. När jag såg honom där, så fick jag en skräckbild av min pappa. Han såg vidrig ut. Det var verkligen hemskt att se någon sådär.
Begravningen ägde rum i Ljusne kyrka, och den var verkligen jättefin. Ett bra slut på en hård tid, fast ändå inte. Att gå fram och lägga en ros på hans kista var tokjobbigt. Det kändes bara så konstigt att min pappa låg där i kistan.
Vi bestämde oss för att kremera pappa, och sprida honom i stugan. Vi tog oss ut till stugan och fick låna grannarnas båt ut för att lägga min pappa i vattnet.
Jag och Mickis skulle få släppa ner honom, och sen lägga i en bukett med rosor i vattnet. När vi tog unan kom tanken, vill jag lämna min pappa här? Kunde jag göra så? Efter många fällda tårar så beslutade vi oss för att släppa honom, och det var det jobbigaste jag någonsin gjort kan jag säga. Rosorna var mitt sista farväl av honom. Jag vill aldrig mer behöva gör om det, aldrig!

Anders Olof Lindgren
3 april 1954 + 12 oktober 2005
00:35 Västerbacken, Söderhamn
~Din kärlek lever kvar i oss~

denna historia är skriven av:
viktoria lindgren

En oerhört stark berättelse! Spar den och använd den igen i 8:an när vi ska skriva boken om mig. Du skriver så bra men du använder en del talspråkliga uttryck. VG+ /VIB


På min bilddagbok skrev jag om min uppsats jag gjorde på svenskan, och jag är så nöjd med den. Känns riktigt bra att få skriva någonstans, hur man känner och har det. Alla förstår inte hur det är, men de flesta försöker!

DET ÄR SOMMAR, iiiiiih!
Vädret är mer är underbart nu, och nästan lite för varmt. Men nej, jag ska inte klaga. Inte nu när vädret är här! Puss på sommar, puss på världens bästa sommar - än så länge.

Känns som att veckan börjar bra.
Först missade jag alarmet imorse, och klev upp halv tio istället. Sen kom jag fem minuter sent till träningen, alla stod där och väntade på mig. Bara lagomt pinsamt va. Som kryddan på moset startar jag med att vrida mitt vänstra knä innan jag ens kommit ut på planen. Åh, det är så typiskt mig också. Jag orkar inte.

Nu sitter jag här, med en läkartid 15:15 och kanonont i knät. Vad gör man?

Fotografering

Gick ut och knäppte kort nu på kvällssidan,

här har ni resultatet :):)

Nu är det bara systemkameran som fattas.

Sammanlagt ett halvår nu, älskling.

Du är min andra halva, mitt hela liv. Finns ingen människa som kan mäta sig med dig. Du är allt om inte mer, du är hela världen för mig. Jag kommer aldrig att släppa dig. Du är den finaste människan jag någonsin sett, och med den bästa personligheten. Jag älskar dig!

Igår när jag kom hem från stugan, då kom min finaste och myste med mig! Vi kollade på mirrors och åt massa godis. Slutade med att fisen somnade på soffan, så jag bäddade ordning sängen sen gick jag och väckte honom. Vi kröp ner, och somnade direkt.

Idag vaknade vi någon gång, har inte koll på tiden alls. Då låg vi och myste en stund, sen klev vi upp runt halv ett kanske? Då satte vi oss i soffan och kollade på tv, men slutade med att vi somnade där igen! Runt halv tre vaknade jag, och Johan också. Då kom vi på hur jävla hungriga vi var, men det fanns absolut ingenting att äta hemma. Så halv sex tog han en tripp till donken och köpte mat. Med två fula nuggets på sidan åt jag mig proppmätt, och det kändes inte som att jag behövde mat på år och dagar. Älskling åkte hem runt halv sju, för han skulle träna. Då vart jag ensam hemma, men mamma och Mats kom inte allt för långt efter. Då satt dem och mumsade pizza medans jag fick städa upp eftersom att jag och johan är grisar :)

Nu mot kvällssidan har jag suttit och fixat med datorn, raderat en massa skit. Eller ja, jag försökte.
Gick ut en sväng och knäppte lite kort också. Vart inte nå speciellt bra kort endå, men dem duger för tillfället. Jag gör som Lina, letar systemkamera. En BILLIG jävel!

Klockan är för sent nu, eftersom att jag har träning klockan elva imorgon, och jag måste gå dit.. Kommer missa våra bästa år hela veckan, och det är typ jordens största undergång.

Lina Härdin's stiliga bilder.

Så duktig är du!

Midsommar

I Torsdags så spela jag match mot IF Team Hudik 94. Vi förlorade med 3-0, tror jag?
Efter matchen åkte jag hem och duschade, sen packa eftersom att vi skulle till stugan direkt efter. När vi väl kom iväg, då vart det en titt på donken, och då åt vi mat.
Hämtade Mats i Ljusne, sen åkte vi till stugan. Vi kom nog inte i säng förrän klockan var framåt tolv-ett eller nått.

På Fredagsmorgonen vaknade jag halv elva, eftersom att det var våra bästa år då, viktigt det! Runt halvtolv klev jag och Robin upp, och åt frukost. Vi degade mest hela förmiddagen. Spelade fotboll, fiskade och cyklade runt en sväng. Sedan åt vi sill och potatis. Inte riktigt något som faller mig i smaken, men laxen var gudomlig! När vi var klar med maten, då gick vi ner till våran stuga och fixade till oss för att sedan gå till banan för midsommarfirande. Det var riktigt mysigt där, hur långtråkigt det än vart efter ett tag.

Jag och Robin tog cykeln och cyklade hem och spelade gh & pratade lite.

Mot kvällssidan tog vi båten och åkte ut och fiskade lite. Helt fisklös rodde vi in till land efter ungefär 1.5h! Väl inne, så öste vi kanoten och åkte ut och paddla en stund. Men Robin är så jäkla trög, så jag vände och paddlade in igen.
När vi hade varit på land i ungefär 20 minuter, då åt vi grillat med allihopa, och bara hade trevligt. Slutade med att alla vart rätt så jättefulla, så jag och Robin fick ännu mer tråkigt. Vi skulle spela kubb allihopa, men med tanke på att ett kortspel för dem tog 45-60 minuter, så gav både jag och Robin upp hoppet. Istället tog vi oss en cykeltur runt Gåsholma, men det var helt dött överallt. Kvällen slutade mycket dramatiskt. Allt från stora diskussioner till förstörelse. Sänggång vart det iallafall vid halvfem..

Idag, så bestämde jag mig för att riktigt få sova ut. Ögonen öppnades halv två, då det även serverades lunch/middag. Klädde på mig och åt, sen fick vi en jättegod cheesecake till efterrätt! Även mormor var på besök över dagen. När hon skulle åka beslutade jag mig för att följa med henne, fast Robin vela stanna. Och så vart det, eftersom att jag hade riktigt långtråkigt där - som alltid! Så, hej då Gåsholma!

Vaknade upp med älskling imorse, lika underbart varje gång! Han är den absolut bästa som finns! Vi låg och drog allt för länge, vilket gjorde att han kom försent till fotbollsskolan också.

När han hade åkt iväg åt jag frukost ensam, eftersom att han inte han äta med mig. Läste tidningen och åt varma mackor, mumma! ;)
Nu fördriver jag tiden med att kolla på våra bästa år, som jag alltid gör halv elva! Något jag inte borde göra idag egentligen, eftersom att jag borde packa och städa, men vafasen.. :)
Nu ska jag fixa till mig, och sen ska jag få liv i min mamma. När hon väl är klar ska vi åka och handla innan vi åker till stugan sent ikväll.

Så - jag kommer troligen inte att skriva så mycket nu, om jag inte åker hem tidigare än på söndag, vilket jag hoppas att jag gör. Kommer ha riktigt tråkigt där, så prova smsa. Vet inte om jag hinner fylla på telefon. Kanske finns någon som vill komma och hälsa på mig och robin i stugan, över en dag eller så? :)
Smsa isåfall, vet inte riktigt om jag har hunnit fyllt på telefon, men prova!

Måste iallafall klaga på vädret nu, helt värdelöst. Kändes ruskigt bra att solen tittade fram igår, men idag? Har även hört att 75% av sommaren kommer vara som den har varit nu i början, då säger jag - KUL SOMMAR! vart tog solen vägen?

Match ikväll också.
Stugsunds IK - IF Team Hudik 94

Stuvarvallen 19:00

Kom och heja på oss :)

Nuså!

Nu ska jag också bli bloggmänniska istället för bilddagboksmänniska! Jag ska göra ett tappert försök iallafall, sen hur det går.. Ge mig ett lycka till på det, tack!

Igår spelade jag match med F13, och vi förlorade med 5-0. Jag skadade foten också, men börjar iallafall gå åt rätt håll nu vilket är ett stort plus.
Idag startade dagen helt planlös, men en liten förändring vart det! Min eftermiddag ska spenderas med Sanna, och vi ska äta glass och prata lite! Det behövs verkligen. Efter det - träning.

Kanske skriver lite mer sen, efter allting!

Eftersom att jag sa att jag kanske skulle skriva lite till, så gör jag det också.
Gick hem till Sanna och pratade lite, och sen traskade vi ner på sibylla. Väl där insåg vi att glassen hon vela ha, inte fanns. Traskandet fortsatte in på ica, men glassen fanns inte där heller! Vi beslutade för att köpmangrillen fick bli sista stället att leta på, men den fanns inte där heller. Sanna fick helt enkelt ta en annan glass, och vi gick till lekparken en sväng. Satt och pratade om allt, sen gick vi tillbaka till köpmangrillen och köpte strips för sanna nöjde sig inte med glassen. Sen gick vi och satte oss efter ån och planerade lite inför sommaren!
Sen gick jag hem, och nu har jag lite smått bråttom eftersom jag har träning halv åtta. Tiden springer ifrån mig.