det fanns bara en som lyckades så bra,
och det var bara du som gjorde det.
varenda gång jag hälsade på, så visade du din
snickarbod som om jag aldrig skulle ha sett den förr.
du berättade om din barndom utifall att
vi skulle utsättas samma sak, och hur vi kunde lösa vissa saker och problem.
du visade dina allra nyaste vindsnurror jämt.
du försökte lära mig så många gånger.
jag kan fortfarande inte, hur mycket jag än önskar det ibland.
det finns ingen som kan lära mig dina speciella grejer nu heller.
och det finns så mycket jag ångrar, som jag vill ta igen helst nu på en gång.
jag fattar inte att det kunde gå så fort? vad vare som hände?
jag hoppas att du har det bra där du är nu iallafall.
det bästa jag visste, var att se dig glad och lycklig med mormor.
du var nog bland det bästa jag hade, det bästa jag någonsin skulle kunna få.
jag såg bara upp till två personer, och det var dig och pappa.
jag önskar jag såg dig nu, och att du såg hur mycket jag har utvecklas på tre långa år!
du ska veta - att den tiden du var vid liv, så var du den bästa morfar man kunde få.
20 september 2006
16:00 stråtjära
r.i.p, jag älskar dig
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar